Pontus och Lucas, mitt allt! <3

Lucas börjar återhämta sig mer o mer, imorgon ska vi väga honom på bvc, han förlorade ju nästan 800 gram av uttorkningen.. Men han gick upp 400 gram av droppet, när dom sen tog bort det innan han kom igång med maten så gick han ner 250gram.. Så jag vet inte vad han kan tänkas väga imorgon.. Innan allt det här startade så vägde han 7205gram för prick 2 veckor sedan.. Men vi har pylsat i honom kraftigare välling, pureer och så vidare, så jag hoppas han väger samma eller tom lite mer.. Jag känner mig så ensamen, känns som om ingen vill umgås med mig/oss... Har inte många kompisar alls, som överhuvudtaget hör av sig.. Den jag umgås mest med och är så glad att jag har är min mamma.. Men tyvärr så är det ju inte som en riktig tjejkompis i min egen ålder... =( Alla jag försöker umgås med har alltid annat att göra, Blir så less.. skulle det vara såhär när man fick barn? Alla mina kompisar innan ja väntar Pontus var sååå glada osv.. När han föddes så hade jag kontakt med typ 3st av alla min sk vänner.... Ååh jag vill ha nån att kunna prata med, känna mig som en tjej o inte bara en mamma...
Förlåt att jag bara gnäller... =)
Nu ska jag gå och ta upp Pontus ur badet, där han sitter med pappa

Här är Lucas på sjukhuset...